PS: My surname ends with an H not a K, Pax tecum –

Den 18 september skriver Iris Murdoch brev till Raymond Queneau från London, efter ett möte i Paris som var, vad som kan uttydas ur några tidigare brev, uppslitande: "Well I am back in this delightful sober country again, where politicians are fairly honest & there is no inflation & people behave in a quiet and sensible manner. I am not very pleased, but I shall be happy when I have done some work, which will be about net Friday."

Hur England, dess karakteristika, hur tråkig den är, blir en bild för något som hon, trots allt, önskar sig till och vet att hon kommer att uppnå, så snart hon börjar arbeta igen. Skriva.

Två skrivare. En djup vänskap, kärlek, ömsesidig beundran? Arbetet att återvända till, göra världen runtomkring nykter och stilla stormarna inuti: det kalla vattnet och den intellektuella elden (till skillnad från den förtärande kroppsliga) att uppfyllas av.

Tidskriften Granta publicerade i nummer III, 2010 för första gången sex brev från Iris till Raymond, som mellan 1946 och 1979 brevväxlade. "It is likely that Murdoch destroyed all of Queneau's letters to her." Breven är del av en samling som nu finns tillgängliga på Centre for Iris Murdoch Studies på Kingston University, London.

Min bild av Iris Murdoch är Judi Denchs fantastiska gestaltning i filmen Iris. Jag kände inte till henne innan dess. Men älskade redan Judi Denchs klara ögon. Filmen berörde mig starkt, kanske för att jag aldrig sett en film om en så stark och lysande intellektuell kvinna som tog för sig av allt. Men så har jag inte sett jättemycket film heller :) Iris tragiska resa in i Alzheimerssjukdomen var så klart också en anledning att bli berörd. Hennes kamp med sig själv och sorgen över att inte längre kunna arbeta som ibland slog henne.

Hej biblioteket, idag tänkte jag se vad du har om henne! 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

short story submission

2019!