lördag 27 december 2014

Dagens skrivtips

Jag tycker om vintern. Tycker om när snön äntligen kommer. Tycker om det vita, hur världen blir ljus och stilla. Inbäddad.

Jag tycker också om att världen blir förvandlad. Att snö och is transformerar det vanliga till något annat. Skapar former och gnistrar. Hur grenar och blommor och fåglar plötsligt stiger fram i annan skepnad. Mönster på fönster och dörrar. Hur månskäran på natthimlen liksom får en annan betydelse med snö på mark och trädtoppar.

Dagens skrivtips är hämtat från Ylva Karlsson och Katarina Kuicks bok Skriv om och om igen:
Gå till en plats där du brukar vara om sommaren. Skriv.

PS: Om det är för kallat för att sitta där och skriva, samla intryck i huvudet eller med en kamera. Ta med hem – skriv!

onsdag 17 december 2014

Skrivarcirklar i Skåne till våren!

Skrivmaraton
Folkuniversitetet Malmö
4 söndagar á 3h våren 2015
Läs mer och anmäl dig här.

Att skriva novell och roman
ABF Lund/Kävlinge och Eslöv
6 tillfällen Mån/tis våren 2015
Läs mer och anmäl dig till Lund, Kävlinge och Eslöv.


Skrivmaraton
Tre timmar varje söndag träffas vi och skriver tillsammans, läser upp och skriver igen. Skrivarintervaller om t ex 10, 15, 30 min eller 1 timme, på teman som vi gemensamt bestämmer, varvas med att lyssna till övrigas texter. Tankar, frågor, associationer kan vi ta med oss till nästa textintervall. Tre timmar skrivande, läsande och lyssnande utan värderande omdömen eller andra krav än att vara närvarande och att gå med på premisserna :)
Skrivmaraton är en skrivmetod hämtad från Natalie Goldbergs Writing down the bones – Freing the writer within, som jag tidigare nämnt som en stor inspirationskälla (se t ex mitt inlägg söndag 21 jul 2013).


Att skriva novell och roman är en kurs för dig som vill skriva eller kanske börjat skriva noveller eller på ett längre projekt som en novellsamling eller roman. Vi kommer att ta upp grundverktyg, såsom dialog, gestaltning av karaktärer och miljö, berättarstruktur och tala om och pröva skrivandet utifrån vinklar som:

Inspiration och drivkraft - var hämtar vi detta?
Ord och språk - att variera sitt språk och anpassa det efter karaktärer, miljö osv
Olika former av berättande - logiskt eller fantastiskt
Genre, format, stil - vilka beslut behöver jag fatta?
Karaktärerna - lever de sina egna liv?
Författarrösten - min röst och berättarens?

I Att skriva novell och roman kommer vi att varva skrivövningar och samtal om andras och varandras texter under träffarna med inlämningsuppgifter mellan gångerna, med förhoppningen om att varje deltagare både ska ha haft möjlighet att skriva och bli läst mycket under cirkelns gång.

Varmt välkomna!

torsdag 11 december 2014

Skrivarcirklar, kurser och handledning i Skriveribyråns regi

Det är dags att utveckla Skriveribyrån. Från och med nu kan du anmäla ditt intresse för enskild handledning eller skrivarverkstad i grupp, eller varför inte starta en prenumeration på kursbrev där du varannan vecka (eller så ofta du önskar) mottar ett kursbrev med skrivövningar och inspirerande läsning och skrivtips.

Under flikarna här ovan finner du kort info, som kommer att utvecklas inom den närmaste tiden.

Varmt välkommen att höra av dig!

/Isabell

torsdag 14 augusti 2014

läsandet som skrivtrigger

Jag har sagt, eller i alla fall tänkt och talat om, det förut: att läsa är nödvändigt för att skriva. Så tror i alla fall jag. När vi läser får vi i oss andras berättelser, men inte bara det. Vi får också del av deras språklighet: orden, meningarna, rytm, hur ord låter tillsammans. Berättartekniker, karaktärsbeskrivningar, börjor och slut. Vi suger i oss det vi läser, ibland mer energiskt, ibland bara ytligt, ett lätt SWIRP som knappt känns i munhålan.

Just nu läser jag Lorrie Moores Bark. Jag är betagen! Det är en novellsamling som jag vill stanna i länge, och samtidigt är så nyfiken på att jag bara vill läsa vidare. En stark känsla av "tänk om jag kunde skriva så!" Avundsjuka? Nej, inspiration! Jag känner skrivdrivet ända nerifrån tårna. Det här mgiska läsandet får mig in i längtan efter att skriva. Snart så!

Och återigen tänker jag på det där med att vilja skriva. Hur det kan vara en tyngd att släpa med sig. Att man alltid har velat, att man tror att man fortfarande vill, man har aldrig ifrågasatt det eftersom man är en människa som skriver. Jag tror att det är viktigt att pröva. Att, om det gått lång tid sedan förra skrivperioden (om du nu har sådana), pröva och att sedan känna efter: vill jag verkligen skriva? Svaret kanske blir nej. Svaret kanske blir nej, jag vill börja springa istället. Då tror jag att längtan efter att springa ska tillfredsställas först. Därför att sedan kanske du upptäcker att du vill springa och skriva. Springandet kanske genererar energi. Jag tänker att om skrivandet utmattar, suger all must, så är det dags att låta bli det ett tag och finna något annat som ger energi och lust. Därför att det är det som jag tror är meningen med våra liv: att vi ska ägna oss åt sådant som vi mår bra av!

Skrivövning:
Ett sätt att konkret använda den inspirerande läsningen för en skrivövning är att plocka en ett namn eller plats eller fras, eller ett sätt att tala, och skriva ett kort "svar". Välj något, sätt klockan på 5 minuter och börja skriv! Vitsen med skrivövningar är inte att det ska bli "bra". Vitsen är att skriva.




måndag 5 maj 2014

"Jag skriver nästan ingenting nu"

Jag kommer på mig själv med att säga det, och tänka det, ganska ofta. Frustrerad över att skrivandet är fragmenterat, bara görs i korta sekvenser, att det inte blir något flow. Och samtidigt gör jag (och du?) knappt något annat: sms, facebook, jobbuppgifter, cv och jobbansökningar, inhandlingslistor och att-göra-listor.

Men inget och ingenting-orden höjer sina röster, knackar, pockar: du skriver ju nästan ingenting nu. Inga morgonsidor. Och hur går det med romanen? Men jag skriver poesi, på facebook, protesterar jag. Puh! Det lilla, kallar du det att skriva? Ja ja. Samla ihop det då, se till att det blir nåt av det då, en diktsamling till exempel. Säger knacket och pocket. Ja, jag ska, säger jag.

Så nu tänker jag sätta mig och skriva morgonsidor. Tre långa sidor för hand i ett block i ett enda svep, utan att lyfta pennan. Gör det du med.


torsdag 17 april 2014

Att vara på väg!

Arbetar med musiken. Skriver låtar till projektet Påtår hos Moa Martinson, som förutom mig innefattar Åsa Bällsten, Maja Heurling och Mats Källblad. Vi skriver låtar med utgångspunkt i Moas texter, sånger som på något sätt säger något om nuet. Vi skriver på varsitt håll och skickar till varandra och i slutet av maj ska sångerna spelas in på Moas torp Johannesdal och framföras på Sällskapet Moas vänner s årsmöte på samma plats dagen därpå.

Funderar på det där med att skilja på de olika sakerna en skriver. Är det skillnad? Hur skiljer sig att skriva musik från att skriva roman? Jag vet inte jag, om det är så stor skillnad i själva den kreativa processen. Häromdagen prövade jag att tonsätta ett textavsnitt ur Kvinnor och äppelträd, vad som brukar kallas Moas genombrottsroman. Det är klart att det är annorlunda mot att skriva en helt ny text. Det handlar om att utifrån en befintlig text hitta en melodi (fast melodier finns redan i ord och språk, musikaliteten, utan den vore text svår att läsa). Men sedan också: att få orden att fungera i melodin. Det blir ett växelspel. Alla ord kanske inte får plats, inte fungerar att sjunga. Somliga kanske för tydligt kopplar texten till sammanhanget i romanen för att fungera som en sång i nuet. Jag plockade bort namnen som nämns i just detta stycke för att allmängiltiggöra. Byta, klippa, arrangera om. Jag tror att jag har funnit sången nu!

En annan sång utgår också från en passage i samma roman men här ville jag mer komma åt en känsla som finns där, en stämning, än de specifika orden. Så där fabulerar jag fritt, skriver helt nytt. Det blir inte en sång med text ur Moas roman, utan en fri fantasi baserad på ett bilder i den.

Och när jag skriver prosa då? Hur gör jag? Jag måste erkänna att det är en hel del som pappa sa när jag vara liten: det handlar om att öva, öva och öva. Det vill säga: skriva, skriva och skriva. Och läsa. Försöka läsa igenom. Och att låta tiden gå. Låta texten ligga. Det är en av mina svagare punkter som skrivare. Jag är nämligen otålig. Och mitt i disciplinen säger jag: gå på lust! Skriv det som är roligt! Om det är tråkigt att skriva på den där diktsamlingen – skriv en novell i stället! Slösa inte din tid och lust på trista texter. I mitt senaste, och äldsta, skrivprojekt har jag börjat om väldigt många gånger. Nu är jag på rätt väg, tror jag :) Den berättelsen började jag med under mitt första år på Författarskolan, 2008 och skrev på fram till kanske sommaren 2011, när jag tröttnade (efter att ha skickat manuset till flera förlag). Jag la ner. Började på en annan historia istället. Men sedan återupptog jag manuset igen hösten 2012, på uppmaning av en kurskamrat på Skrivpedagoglinjen som även läst tillsammans med mig på Författarskolan. Hon sa att jag absolut måste skriva färdigt den! Jag började igen. Fortsatte skriva och lät sommaren 2013 min handledare på Skrivpedagogen läsa. Hon sa: Jag tror att detta är baklandet till den historia du egentligen vill berätta. Jag blev paff. Och lite arg och rädd och ledsen. Men visste att hon hade rätt. Baklandet frågar du. Det är allt det som hänt innan, all information om karaktärerna som du som författare kanske behöver eller i alla fall har om figurerna och händelseförloppen och platserna i boken. Bara lite av det behövs kanske i berättelsen?

Så nu skriver jag igen, för femtionde gången eller vad det kan tänkas bli, en ny version av denna bok. Och den här gången nästan vet jag att jag är på rätt spår!

lördag 15 mars 2014

Tillsammans/D.I.Y.

Det finns en splittring mellan tillsammansskap och självskap. Å ena sidan grupper, organisering, gå ihop, sammanstråla, få och ge av varandra. Å andra sidan gör-det-själv-andan – D.I.Y – där det som inte finns får uppfinnas, de platser, möten, händelser en längtar efter ska hända.

Så nu finns Skriveribyrån på facebook. Entreprenören i mig, den påhittade måhända, säger att där kan jag finna folk som letar efter skrivpedagog, viskar det lite då och då i mitt öra. Påpekar, med hjälp av vänner och bekanta, kollegor och andra, att om jag bara visar upp mig där så kommer det att lossna.

Ute flaxar löven i sol. Fönstret står på glänt och katterna uppmärksammar allt som rör sig där ute, fladdret i träden, dånet av vinden. Sinnesintryck är mäktiga igångsättare av alla möjliga processer.

Skrivövning: Sätt dig ner och lyssna. Vad hör du nu? Vilka ljud? Flödesskriv, utan att lyfta pennan från papperet (eller fingrarna från tangentbordet) i 5 minuter. Se där!

Om vi blandar tillsammans och själv tror jag att det går att göra massor mer än om vi håller oss till bara det ena.