lördag 21 februari 2015

Studera

Vad heter figurer i böcker/texter som du fastnar för? Hur har författaren gjort dem levande? Vad i dem lockar dig att läsa vidare? Skriv ner några tankar. Hur kan du använda dig av dem i ditt eget skrivande? Pröva!

Jag läser just nu Elizabeth Georges Skriv på! som förberedelse för den skrivarkurs i att skriva novell och roman som jag ska hålla i Lund på ABF med start 3 mars.  Elizabeth George talar bland annat om detta. Att lägga märke till detaljer, som exempelvis namn, är ett sätt att närma sig aspekter i det egna skrivandet som ibland tycks omedvetna, som att de bara fanns, eller kom till. Men om vi lägger märke till dem hos andra, får vi tillgång till redskap i vårt eget skrivande. Vi ser plötsligt möjligheter att arbeta medvetet med något som kan tyckas obetydligt som i själva verket kommer att leda oss djupare in i förståelsen av dem vi skriver om, dem vi skildrar, levandegör.

Jag håller inte med om allt i Georges arbetsprocess, i bemärkelsen att jag inte tror att allt det som hon gör är nödvändigt för mig i mitt skrivande. Men jag är mer än villig att pröva! Nej jag skriver inte deckare men att ta del av hur hon gör när hon skriver inspirerar mig! Fyller mig med lust och nyfikenhet på ett manus som länge bara legat här på mitt skrivbord i en grön plastmapp: jag vill arbeta med det. Jag känner att det finns mycket i manuset som är sådant som jag som författare har nytta av att veta men som inte alls hör till berättelsen. Som hör till det där mytiska baklandet, eller kalla det vad ni vill. Allt det som författaren har kunskap om, som påverkar figurerna i berättelsen, som får dem att kanske tänka på ett visst sätt, röra sig i en eller annan riktning, men som inte behöver ingå i själva texten i boken. Jag upptäcker att jag gärna (oavsiktligt) håller saker hemliga i texter, vilket inte underlättar för läsaren precis. Hemligheter kan vara bra, men då snarare mellan personer i texten än mellan text och läsare.

Att reflektera över andras arbetssätt tror jag är livsviktigt för varje skapande människa. Det ger dig en resonansbotten, något att pröva dina egna idéer mot, spegla dig i.

Men sätt dig sedan och skriv.