lördag 20 juli 2013

Om att skriva

Jag skriver poesi. Skriver poesi på engelska, översätter nya och gamla texter och söker efter ställen att skicka dem till.

2011 publicerade Red Ceilings några av mina då ganska nyskrivna dikter om/kring Sylvia (Plath), så de fick en ny drös, nyskrivet. Fann också en nystartad tidskrift via facebook, Museum Life, som ville ha material på engelska till sitt första nummer, så de fick två texter: en som skrevs helt nyss, under en skrivövning med två skrivarkamrater, och även en lite äldre text där jag bara använde inledningen. Till Poetry Foundation kan en också skicka texter. Jag har deras app i telefonen, så det gjorde jag, även där en av skrivgruppstexterna från nyss, och en som jag skrev på studs, så att säga. Slutligen MsLexia. De vill ha in allt möjligt och har även en romantävling där en kan vinna 5000 £, men jag har inget manus på engelska liggande :) Har du? När det gäller poesi och prosa håller sig MsLexia tema till varje nummer, och till nästa är det "Foreign Parts"(deadline 16 september). Till numret efter det: "Troubled Minds" (deadline 2 december). Jag skrev nytt till dem också. Jag blir inspirerad av sådant, det triggar min fantasi. Och för att skriva ny poesi noterade jag igår att  jag mycket enklare gör det om jag skriver för hand, i ett block, med en penna (bic, bic bic, jag säger bara: bic!).

Jamen, så kan en väl inte göra? Bara hitta en rubrik, skriva och skicka in? En måste väl låta det ligga till sig, fundera, känna efter, liksom veta att det en skrivit är bra? Nä. Det tror jag inte alls. Så kan en visst göra, bara precis så där. Alla sätt är tillåtna. Bara skriv!

Och som avslutning: en liten anekdot om ett samkväm i Lund mot slutet av mina två år på Författarskolan, 2010. Det var lärare och studerande på ett hak, vid långbord. Vi hade väl just lämnat våra manus tilll tryck, då det ingick att under två år arbeta med ett projekt, en så kallad "bok" som sedan skulle presenteras, som examensarbete. En av lärarna vände sig oss som satt närmast och frågade vilka titlar våra böcker hade. Jag skruvade på mig. Jag hade bytt precis veckorna innan tryck. Det är en ovana jag har, att i sista stund alltid ändra på något som egentligen är bra, i tron att det ska bli bättre. Det blir det sällan. Jag sa "Vill du heta Solitär eller Solitude?" Han funderade en sekund eller två. Sa sedan: "Det är alldeles för övertydligt." Jamen tack, det var vänligt. Sa jag inte. Peptalk, fast omvänt.

Projektet var en halv bok. Inte klar. Och titeln var, det håller jag med om, övertydlig. Jag ville inte skriva klart den. Men nu har jag jobbat ganska hårt med den det senaste året och tror att det kan bli något riktigt bra av det hela. Så håll utkik :)
Skriv nu hörredu! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar