söndag 30 juni 2013

skrivböcker

Bland nylånad litteratur har jag börjat läsa Ray Bradburys Zen in the Art of Writing. En författargubbe, jag vet. Han tar nästan bara mansexempel men han skriver inspirerande. Får skrivandet att låta lätt! Och bekräftar käsnlan jag gått stenhårt på de senaste åren: att följa sina drömmar kan aldrig gå fel! Och dt låter ju också "lätt". Jag vet. Och på någor vis klichémässigt. Gör det du vill så blir du fri. Ja, men fri blir ingen om hen gör allt annat än det hen vill. Därför tror jag på sådana "lätta" grejer, när det gäller kreativitet likaväl som annat. Vill du skriva – skriv. Sedan kommer Bradbury med lite fåniga tips som att skriva tusen tecken om dagen, eller var det tusen ord?, och han refererar till en i Sverige inte existerande marknad för noveller. Tyvärr. Eller känner du till novellställen? Jag delar gärna med mig av kunskapen att Livsmedelsarbetareförbundets facktidning "Mål & Medel" både publicerar och betalar för noveller, men annars verkar alla hänvisade till gratisarbetet. Eller känner du till platser, rum för novellistik? Men Bradbury kommer också med fantastiska list-tips om att skriva listor, om en vill testa att skriva skräck exempelvis sådant som man var jätterädd för som liten, och sedan börja med en av dem. Han beskriver hur han ofta börjar med en sorts prosalyrik och sedan efter någon sida övergår texten till en berättelse där en karaktär kliver fram och säger, det där är precis vad jag tycker, eller gjorde eller vad det nu är. Jag uppfattar hans "metod" som stora delar av tilltro till att det där kommer att ske, bara en skriver. Och på något annat sätt kan ju inga skrivarmirakel ske :) Jag läser hungrigt vidare. Det kliar i skrivarnerverna.

lördag 29 juni 2013

Mahasweta Devi

Det märkliga fenomenet när jag lånar fem böcker på bibblan men sedan när jag kommer hem, inte vill läsa en enda. Jo, en. Lånade novellsamlingen "Branden i hjärtat. Berättelser från Bengalen" av den för mig obekanta Mahasweta Devi. Boken är utgiven av Ordfronts förlag och Indiska Biblioteket 2008. Birgitta Wallin har gjort urvalet och Sven Stolpe har översatt. Devi, f. 1926, är rå, hård. Skriver om det hänsynslösa utnyttjandet av fattiga människor. Hon är en aktivist, ständigt engagerad i människors kamp mot överheten, lägger sig i, upplåter sitt hem, protesterar mot övergrepp i debattartiklar och brev och noveller. Hon står, naturligtvis på de fattigas sida men hon kallar sig inte feminist, även om hon ofta skildrar kvinnors umbäranden. Hon säger själv att hon ser förtryck av kvinnan i förhållande till klass och kast. Hennes protester är riktade mot exploateringen av fattiga människor. Hon menar att den enda hållning vi som människor kan sträva efter att erkänna varandras, alla människors, rätt att vara människor med värdighet. Ovärdigheten, den synliggör hon. Ändå fylls jag av mod och kraft och läser hungrigt vidare.

fredag 28 juni 2013

Fortsättning

Börjar där jag slutade. Skrivpedagogutbildningen var fantastisk! Hade väldigt roligt under praktiken, faktiskt lite grann till min egen förvåning. Jag visste inte att det kunde vara så drömlikt magiskt att sitta i ett rum med skrivare. Eller jo, det är klart att jag visste, annars skreve jag väl inte. Men det var verkligen roligt. Fint. Spännande. Och en gnutta svårt också. Saker som jag inte kände till om mig själv blev uppenbarade. Lärorikt. Kursen är avklarad och lärandet, längtan efter att komma längre in i skrivandet, fortsätta, bara fortsätta, är stark och stor. Jag har funderingar på hur jag skulle kunna använda mina lärdomar tillsammans med andra. Hur sådana sammanhang kunde se ut. Jag har också, äntligen, blivit "klar" med min första bok. Eller klar och klar: Jag har skrivit manuset till slut, dvs, jag har skrivit ända fram till ett slut, och ett slut. Min fina handledare på Skurup, Maria Brynge, har fått texten och vi ska ses i sommar för att prata om den. Fint att människor har möjlighet att ta ett arbetsbreak från semestern ändå … Jag insåg dock, så snart jag slickade igen kuvertet, att det finns minst ett par tre lakuner att åtgärda så småningom men tänker att det är just så det är med text: den lever. Och med det manuset snart "i hamn" är det hög tid att fortsätta på det andra, redan påbörjade, romanprojektet. Och sedan poesin, kollektivtexterna … I ingen ordning alls. Och musiken! Spiken i kistans debutplatta kommer s.n.a.r.t. Och sedan allt annat. Livet :)