skriveribyrån

Jag tror verkligen att det är på det viset! Lyssnar på Phil Ochs poesi i sånger som The Song of My Returning och känner så starkt att det gäller att hitta dem som ens eget skrivande hänger ihop med. Att de finns överallt! Det handlar inte om att likna, härma, det är inte det. Utan att finna röster, språk, tonfall, som talar till en, som inspirerar. Sätt att se världen, att tänka, känna. Satt i köket och skrev i morse: hösten rinner in i kammare och fyller till brädden det som kan fyllas kvivitt, kvivitt              barnjoller mellan tänderna och brus och kling av sked, joller, brus av fläkt och kattens raspande mot frottén, ett heligt görande, klapper mot asfalt och trafiken nu, närmare, foten domar, sover under stolen, och pennans ljud mot papperet klick-klick-klick, kasar längsmed sidan, och nu knaprar katten joller, knaster knaster brus det dova ljudet av en dörr som stängs. och nu: koltrasten! igen och igen oc...

Jag tycker om ett kafé i närheten med aprikosa väggar och blommigt tyg i de små båsen, med gammaldags disk för brickor och tårtgafflar i en låda bredvid teskedarna. Där får man kaffe och bakelse för 49 kronor. Bryggkaffe. Fulkafffe som vissa säger. Orden vi använder. Idag hade jag köpt fem block och ett paket med bläckpennor, och gick och satte mig på det där kaféet, med en kaffe och en bakelse. I båset framför satte sig en man och en kvinna med varsin räksmörgås, och i båset efter dem gled ett annat par ner mittemot varandra, lite äldre än det första. De beställde innan mig, så jag såg att de tog varsitt wienerbröd. Vid fönstret satt två kvinnor redan när vi kom. Den ena med vitt burrigt hår och röda jeans, den andra mer grå i vinröd topp. De pratade med varandra, eller den vithåriga pratade, om en väninna och dennas ex, och något om en polis. Räksmörgås paret hämtade kaffe. Kvinnan sa "Se opp så ingen stjäler dem för oss nu!" Och mannen stirrade envist på smörgåsarna på...