söndag 13 oktober 2013

Allt skrivande hänger ihop.

Jag tror verkligen att det är på det viset! Lyssnar på Phil Ochs poesi i sånger som The Song of My Returning och känner så starkt att det gäller att hitta dem som ens eget skrivande hänger ihop med. Att de finns överallt! Det handlar inte om att likna, härma, det är inte det. Utan att finna röster, språk, tonfall, som talar till en, som inspirerar. Sätt att se världen, att tänka, känna.

Satt i köket och skrev i morse:

hösten rinner in i kammare och fyller till brädden det som kan fyllas
kvivitt, kvivitt              barnjoller mellan tänderna och brus och kling av sked, joller, brus av fläkt och kattens raspande mot frottén, ett heligt görande, klapper mot asfalt och trafiken nu, närmare, foten domar, sover under stolen, och pennans ljud mot papperet klick-klick-klick, kasar längsmed sidan, och nu knaprar katten joller, knaster knaster brus det dova ljudet av en dörr som stängs.

och nu: koltrasten! igen och igen och egentligen gissar jag för jag kan inte så mycket om fåglar men jag tycker om ljud

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar