Poesi

Red Ceilings publicerade alldeles nyss ett poem som jag skrivit! Ta en titt!

Skriva dagligen, skriva regelbundet, hålla skrivandet vid liv … Skrivhandböckerna är eniga. Men jag gör inte som de säger. Har inte skrivit något alls på flera veckor (känns det som). Under många år skrev jag ingenting, förutom texter i arbetet.

Men publiceringar matar ju genast begäret. Efter vad? Berömmelse? Odödlighet? En poetvän frågade häromkvällen hur det gick med odödligheten. Ja? Hur går det? Med din? Är det den vi letar efter?

Mitt skrivande sker av lust, ofta. Därefter av några, ganska stora, portioner nödvändighet tror jag. Om jag inte sätter mig här och gör detta nu blir det aldrig någon bok. Ungefär. Ibland börjar det snarare i uppdraget och övergår i lust och brand. Går i vågor.

Läs nu. Skriv sedan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

2019!

short story submission