torsdag 8 augusti 2013

Korsbefruktning

Allting vi gör glider in i allt vi gjort och kommer att göra, allt vi tänkt, känt, velat, drömt om. Är det inte så?

Skrivandet, tror jag, kan aldrig isoleras till "rent" skrivande. Skrivande är del av allting annat, av det vi läser, talar om och uttrycker, på vilket sätt det än är. Jag sysslar till exempel med musik. Tillsammans med Mats Källblad spelar jag i Spiken i kistan, en viscountryduo, som nu alldeles inom de närmaste veckorna släpper en skiva: "många bäckar små". Vi släpper den på egen hand, på Maräng records. På skivan medverkar flera fantastiska personer: Anders Thorén på dragspel på en låt, Erik Högström på fiol på en låt och Emil Karlsson och Mikael Persson spelar tvättbräda respektive bas på sju av skivans elva låtar. Lars Paulström har spelat in och mixat och Antti Vourenniemi har mastrat. Dem förutan hade plattan blivit något helt annat! Musik är ett grupparbete.

Jag tänker på dels hur ensamt det "vanliga" författandet är, och dels på hur många, inklusive jag själv, när det gäller mina noveller och romaner och poesin, helst vill bli utgivna på ett erkänt förlag. I musikkretsar betraktas ofta det som är utgivet på små bolag, eller på egen hand, som mer egensinnigt. Inom skönlitteraturen har jag fått uppfattningen att många ser ner litegrann på det som ges ut som print-on-demand eller helt enkelt betalat med egna pengar. Märkligt egentligen att det skiljer sig åt. Vad beror det på?

För mig ligger skapandet i samma korg. Alltihop. Det är inte samma. Det går inte till på samma sätt. Men allt hör ihop.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar