skriveribyrån

Så var då det tredje och sista skrivcirkeltillfället i min praktik över. Spännande och jätteskoj har det varit! Och lite pirrigt och känslor av otillräcklighet har också infunnit sig, jadå. Men det har varit roligt! Nu ska denna erfarenhet sammanfattas och lämnas in för att läsas av kurskamraterna på skrivpedagogkursen och lärarna. Hu. Det känns nästan värre : ) Jag vill inspirera deltagarna och hoppas att kursen har kickat igång deras skrivande så att de känner att de liksom skriver med en högre växel.

Som en av deltagarna på den eminenta skrivpedagogutbildningen på Skurups folkhögskola håller jag just nu praktik som skrivcirkelledare. Tre tillfällen med en grupp om nio personer, genom ett studieförbund. Två tillfällen ligger bakom oss och ett framför. Det är spännande! Och fantastiskt roligt! Fyller mig med energi och tusen tankar om skrivande och läsande och vad som egentligen ger upphov till det skrivna, jag menar orden på sidan, som så många längtar efter men inte får ner. Och så fyller mig detta cirkelleri mig med stor beundran inför det som de skriver, och inte minst förmedlar till varandra!

Idag kom paketet från Thrush Press! Jag öppnade det andäktigt och det var ett av de vackraste paket jag fått på tusen år! Ett vikt kartongark med gult glansigt band i rosett, en fjäder och ett tackbrev omslöt ett paket inslaget i knallgult silkepapper. Och däri låg tio "broadsides" med olika utseende! Fantastiskt fint! Thrush Press #19 , det är jag det! Glad dag. Nu off till skrivcirkellederiet.

Skriver ett inlägg eftersom MASSPOEM som jag medverkar i bad om hyperlänkar till ställen där författarna huserar. Och jag huserar ju mest på fakebook… Eller det är ju heller inte sant. Hur som helst passade jag på att möblera om här en aning. Måla om och sånt som folk påstår att människor måste göra då och då. Till och med Anja igår på TV. Jag jobbar som personlig assistent. Det är det jag tjänar mitt levebröd på. Annars skriver jag. I höstas publicerade livsmedelsarbetarnas facktidning Mål & Medel min novell "Korall" hette den. Mål & Medel är en en få facktidningar, har jag hört, som fortfarande publicerar noveller och poesi. ja, jag vet att Komunnalarbetaren också gör det men då måste man vara medlem. Förr innebar facktidningarna en reell möjlighet för inte så etablerade författare att få sina alster lästa, och inte minst arvoderade. Idag är en ju som inte så publicerad författare hänvisad till tävlingar i litteratur eller att publicera sig själv. Nå, därpå hör...