läsandet som skrivtrigger
Jag har sagt, eller i alla fall tänkt och talat om, det förut: att läsa är nödvändigt för att skriva. Så tror i alla fall jag. När vi läser får vi i oss andras berättelser, men inte bara det. Vi får också del av deras språklighet: orden, meningarna, rytm, hur ord låter tillsammans. Berättartekniker, karaktärsbeskrivningar, börjor och slut. Vi suger i oss det vi läser, ibland mer energiskt, ibland bara ytligt, ett lätt SWIRP som knappt känns i munhålan.
Just nu läser jag Lorrie Moores Bark. Jag är betagen! Det är en novellsamling som jag vill stanna i länge, och samtidigt är så nyfiken på att jag bara vill läsa vidare. En stark känsla av "tänk om jag kunde skriva så!" Avundsjuka? Nej, inspiration! Jag känner skrivdrivet ända nerifrån tårna. Det här mgiska läsandet får mig in i längtan efter att skriva. Snart så!
Och återigen tänker jag på det där med att vilja skriva. Hur det kan vara en tyngd att släpa med sig. Att man alltid har velat, att man tror att man fortfarande vill, man har aldrig ifrågasatt det eftersom man är en människa som skriver. Jag tror att det är viktigt att pröva. Att, om det gått lång tid sedan förra skrivperioden (om du nu har sådana), pröva och att sedan känna efter: vill jag verkligen skriva? Svaret kanske blir nej. Svaret kanske blir nej, jag vill börja springa istället. Då tror jag att längtan efter att springa ska tillfredsställas först. Därför att sedan kanske du upptäcker att du vill springa och skriva. Springandet kanske genererar energi. Jag tänker att om skrivandet utmattar, suger all must, så är det dags att låta bli det ett tag och finna något annat som ger energi och lust. Därför att det är det som jag tror är meningen med våra liv: att vi ska ägna oss åt sådant som vi mår bra av!
Skrivövning:
Ett sätt att konkret använda den inspirerande läsningen för en skrivövning är att plocka en ett namn eller plats eller fras, eller ett sätt att tala, och skriva ett kort "svar". Välj något, sätt klockan på 5 minuter och börja skriv! Vitsen med skrivövningar är inte att det ska bli "bra". Vitsen är att skriva.
Just nu läser jag Lorrie Moores Bark. Jag är betagen! Det är en novellsamling som jag vill stanna i länge, och samtidigt är så nyfiken på att jag bara vill läsa vidare. En stark känsla av "tänk om jag kunde skriva så!" Avundsjuka? Nej, inspiration! Jag känner skrivdrivet ända nerifrån tårna. Det här mgiska läsandet får mig in i längtan efter att skriva. Snart så!
Och återigen tänker jag på det där med att vilja skriva. Hur det kan vara en tyngd att släpa med sig. Att man alltid har velat, att man tror att man fortfarande vill, man har aldrig ifrågasatt det eftersom man är en människa som skriver. Jag tror att det är viktigt att pröva. Att, om det gått lång tid sedan förra skrivperioden (om du nu har sådana), pröva och att sedan känna efter: vill jag verkligen skriva? Svaret kanske blir nej. Svaret kanske blir nej, jag vill börja springa istället. Då tror jag att längtan efter att springa ska tillfredsställas först. Därför att sedan kanske du upptäcker att du vill springa och skriva. Springandet kanske genererar energi. Jag tänker att om skrivandet utmattar, suger all must, så är det dags att låta bli det ett tag och finna något annat som ger energi och lust. Därför att det är det som jag tror är meningen med våra liv: att vi ska ägna oss åt sådant som vi mår bra av!
Skrivövning:
Ett sätt att konkret använda den inspirerande läsningen för en skrivövning är att plocka en ett namn eller plats eller fras, eller ett sätt att tala, och skriva ett kort "svar". Välj något, sätt klockan på 5 minuter och börja skriv! Vitsen med skrivövningar är inte att det ska bli "bra". Vitsen är att skriva.
Kommentarer
Skicka en kommentar