"Jag skriver nästan ingenting nu"
Jag kommer på mig själv med att säga det, och tänka det, ganska ofta. Frustrerad över att skrivandet är fragmenterat, bara görs i korta sekvenser, att det inte blir något flow. Och samtidigt gör jag (och du?) knappt något annat: sms, facebook, jobbuppgifter, cv och jobbansökningar, inhandlingslistor och att-göra-listor.
Men inget och ingenting-orden höjer sina röster, knackar, pockar: du skriver ju nästan ingenting nu. Inga morgonsidor. Och hur går det med romanen? Men jag skriver poesi, på facebook, protesterar jag. Puh! Det lilla, kallar du det att skriva? Ja ja. Samla ihop det då, se till att det blir nåt av det då, en diktsamling till exempel. Säger knacket och pocket. Ja, jag ska, säger jag.
Så nu tänker jag sätta mig och skriva morgonsidor. Tre långa sidor för hand i ett block i ett enda svep, utan att lyfta pennan. Gör det du med.
Men inget och ingenting-orden höjer sina röster, knackar, pockar: du skriver ju nästan ingenting nu. Inga morgonsidor. Och hur går det med romanen? Men jag skriver poesi, på facebook, protesterar jag. Puh! Det lilla, kallar du det att skriva? Ja ja. Samla ihop det då, se till att det blir nåt av det då, en diktsamling till exempel. Säger knacket och pocket. Ja, jag ska, säger jag.
Så nu tänker jag sätta mig och skriva morgonsidor. Tre långa sidor för hand i ett block i ett enda svep, utan att lyfta pennan. Gör det du med.
Kommentarer
Skicka en kommentar