Att vara på väg!
Arbetar med musiken. Skriver låtar till projektet Påtår hos Moa Martinson, som förutom mig innefattar Åsa Bällsten, Maja Heurling och Mats Källblad. Vi skriver låtar med utgångspunkt i Moas texter, sånger som på något sätt säger något om nuet. Vi skriver på varsitt håll och skickar till varandra och i slutet av maj ska sångerna spelas in på Moas torp Johannesdal och framföras på Sällskapet Moas vänner s årsmöte på samma plats dagen därpå.
Funderar på det där med att skilja på de olika sakerna en skriver. Är det skillnad? Hur skiljer sig att skriva musik från att skriva roman? Jag vet inte jag, om det är så stor skillnad i själva den kreativa processen. Häromdagen prövade jag att tonsätta ett textavsnitt ur Kvinnor och äppelträd, vad som brukar kallas Moas genombrottsroman. Det är klart att det är annorlunda mot att skriva en helt ny text. Det handlar om att utifrån en befintlig text hitta en melodi (fast melodier finns redan i ord och språk, musikaliteten, utan den vore text svår att läsa). Men sedan också: att få orden att fungera i melodin. Det blir ett växelspel. Alla ord kanske inte får plats, inte fungerar att sjunga. Somliga kanske för tydligt kopplar texten till sammanhanget i romanen för att fungera som en sång i nuet. Jag plockade bort namnen som nämns i just detta stycke för att allmängiltiggöra. Byta, klippa, arrangera om. Jag tror att jag har funnit sången nu!
En annan sång utgår också från en passage i samma roman men här ville jag mer komma åt en känsla som finns där, en stämning, än de specifika orden. Så där fabulerar jag fritt, skriver helt nytt. Det blir inte en sång med text ur Moas roman, utan en fri fantasi baserad på ett bilder i den.
Och när jag skriver prosa då? Hur gör jag? Jag måste erkänna att det är en hel del som pappa sa när jag vara liten: det handlar om att öva, öva och öva. Det vill säga: skriva, skriva och skriva. Och läsa. Försöka läsa igenom. Och att låta tiden gå. Låta texten ligga. Det är en av mina svagare punkter som skrivare. Jag är nämligen otålig. Och mitt i disciplinen säger jag: gå på lust! Skriv det som är roligt! Om det är tråkigt att skriva på den där diktsamlingen – skriv en novell i stället! Slösa inte din tid och lust på trista texter. I mitt senaste, och äldsta, skrivprojekt har jag börjat om väldigt många gånger. Nu är jag på rätt väg, tror jag :) Den berättelsen började jag med under mitt första år på Författarskolan, 2008 och skrev på fram till kanske sommaren 2011, när jag tröttnade (efter att ha skickat manuset till flera förlag). Jag la ner. Började på en annan historia istället. Men sedan återupptog jag manuset igen hösten 2012, på uppmaning av en kurskamrat på Skrivpedagoglinjen som även läst tillsammans med mig på Författarskolan. Hon sa att jag absolut måste skriva färdigt den! Jag började igen. Fortsatte skriva och lät sommaren 2013 min handledare på Skrivpedagogen läsa. Hon sa: Jag tror att detta är baklandet till den historia du egentligen vill berätta. Jag blev paff. Och lite arg och rädd och ledsen. Men visste att hon hade rätt. Baklandet frågar du. Det är allt det som hänt innan, all information om karaktärerna som du som författare kanske behöver eller i alla fall har om figurerna och händelseförloppen och platserna i boken. Bara lite av det behövs kanske i berättelsen?
Så nu skriver jag igen, för femtionde gången eller vad det kan tänkas bli, en ny version av denna bok. Och den här gången nästan vet jag att jag är på rätt spår!
Funderar på det där med att skilja på de olika sakerna en skriver. Är det skillnad? Hur skiljer sig att skriva musik från att skriva roman? Jag vet inte jag, om det är så stor skillnad i själva den kreativa processen. Häromdagen prövade jag att tonsätta ett textavsnitt ur Kvinnor och äppelträd, vad som brukar kallas Moas genombrottsroman. Det är klart att det är annorlunda mot att skriva en helt ny text. Det handlar om att utifrån en befintlig text hitta en melodi (fast melodier finns redan i ord och språk, musikaliteten, utan den vore text svår att läsa). Men sedan också: att få orden att fungera i melodin. Det blir ett växelspel. Alla ord kanske inte får plats, inte fungerar att sjunga. Somliga kanske för tydligt kopplar texten till sammanhanget i romanen för att fungera som en sång i nuet. Jag plockade bort namnen som nämns i just detta stycke för att allmängiltiggöra. Byta, klippa, arrangera om. Jag tror att jag har funnit sången nu!
En annan sång utgår också från en passage i samma roman men här ville jag mer komma åt en känsla som finns där, en stämning, än de specifika orden. Så där fabulerar jag fritt, skriver helt nytt. Det blir inte en sång med text ur Moas roman, utan en fri fantasi baserad på ett bilder i den.
Och när jag skriver prosa då? Hur gör jag? Jag måste erkänna att det är en hel del som pappa sa när jag vara liten: det handlar om att öva, öva och öva. Det vill säga: skriva, skriva och skriva. Och läsa. Försöka läsa igenom. Och att låta tiden gå. Låta texten ligga. Det är en av mina svagare punkter som skrivare. Jag är nämligen otålig. Och mitt i disciplinen säger jag: gå på lust! Skriv det som är roligt! Om det är tråkigt att skriva på den där diktsamlingen – skriv en novell i stället! Slösa inte din tid och lust på trista texter. I mitt senaste, och äldsta, skrivprojekt har jag börjat om väldigt många gånger. Nu är jag på rätt väg, tror jag :) Den berättelsen började jag med under mitt första år på Författarskolan, 2008 och skrev på fram till kanske sommaren 2011, när jag tröttnade (efter att ha skickat manuset till flera förlag). Jag la ner. Började på en annan historia istället. Men sedan återupptog jag manuset igen hösten 2012, på uppmaning av en kurskamrat på Skrivpedagoglinjen som även läst tillsammans med mig på Författarskolan. Hon sa att jag absolut måste skriva färdigt den! Jag började igen. Fortsatte skriva och lät sommaren 2013 min handledare på Skrivpedagogen läsa. Hon sa: Jag tror att detta är baklandet till den historia du egentligen vill berätta. Jag blev paff. Och lite arg och rädd och ledsen. Men visste att hon hade rätt. Baklandet frågar du. Det är allt det som hänt innan, all information om karaktärerna som du som författare kanske behöver eller i alla fall har om figurerna och händelseförloppen och platserna i boken. Bara lite av det behövs kanske i berättelsen?
Så nu skriver jag igen, för femtionde gången eller vad det kan tänkas bli, en ny version av denna bok. Och den här gången nästan vet jag att jag är på rätt spår!
Vad roligt och intressant att läsa här om dina musikaliska projekt! Jag minns att detta med berättelser och musik togs upp under någon av klassrumsdiskussionerna på skrivpedagoglinjen. Språket är musik. Det är spännande att du försöker göra musik, tonsättningar till Moas romaner, hur du tänker kring att lyfta fram karaktärer eller mer av en känsla. Jag läser gärna mer om det här på bloggen.
SvaraRaderaNär det gäller skrivpedagogik ska jag börja planera en skrivworkshop (av något slag) som jag ska hålla på Alviks bibliotek i Stockholm. En deltagare har redan anmält sig, innan affischen knappt har hunnit sättas upp. Det blir den 13 maj.
Hälsningar
Tommy