Läste Lessing
Läste Doris Lessings Om katter och älskade den. Hade glömt henne ett tag. Men nu kastar jag mig över intervjuer med och artiklar om henne och roas av hennes svarta syn på saker. En sorts hårdhet, krasshet kanske. Jag tänker att när en är snart 100 år kan en kosta på sig det. Men inser att hon nog alltid varit likadan.
För några år sedan läste jag hennes serie om Martha Quest och i bokhyllan står en novellsamling som heter En man och två kvinnor.
För mig skriver Doris Lessing om hur människor förhåller sig till de strukturer som finns, hur de försöker bryta sig ur, eller finna egna vägar inom dessa, men hur strukturerna är så att säga strukturerade för att omöjliggöra eller i alla fall försvåra ett sådant fritagande av den egna kroppen och det egna sinnet. Det verkar vara meningen att vi ska stanna där inne.
För mig är det inte dystopiskt att läsa om svårigheterna, utan jag tycker att det är spännande att läsa om hur de, kvinnorna, jonglerar med tankar, känslor, varandra, män, barn, förväntningar osv. För mig är det ett feministiskt projekt. (Jag upptäckte att jag har en pocketversion av Den femte sanningen I-II "Fria kvinnor", som The Golden Notebooks först fick heta på svenska. Den har jag börjat läsa nu.)
En annan författare som jag sommarlängtar efter plötsligt är Richard Ford! Läste alla tre i Bascombe-trilogin i sträck för några år sedan och längtar in landet igen. (läste den här länken idag :))
Mer om att läsa än om att skriva. Ja, men det går ju hand i hand. Dags att skriva!
För några år sedan läste jag hennes serie om Martha Quest och i bokhyllan står en novellsamling som heter En man och två kvinnor.
För mig skriver Doris Lessing om hur människor förhåller sig till de strukturer som finns, hur de försöker bryta sig ur, eller finna egna vägar inom dessa, men hur strukturerna är så att säga strukturerade för att omöjliggöra eller i alla fall försvåra ett sådant fritagande av den egna kroppen och det egna sinnet. Det verkar vara meningen att vi ska stanna där inne.
För mig är det inte dystopiskt att läsa om svårigheterna, utan jag tycker att det är spännande att läsa om hur de, kvinnorna, jonglerar med tankar, känslor, varandra, män, barn, förväntningar osv. För mig är det ett feministiskt projekt. (Jag upptäckte att jag har en pocketversion av Den femte sanningen I-II "Fria kvinnor", som The Golden Notebooks först fick heta på svenska. Den har jag börjat läsa nu.)
En annan författare som jag sommarlängtar efter plötsligt är Richard Ford! Läste alla tre i Bascombe-trilogin i sträck för några år sedan och längtar in landet igen. (läste den här länken idag :))
Mer om att läsa än om att skriva. Ja, men det går ju hand i hand. Dags att skriva!
Kommentarer
Skicka en kommentar