skriveribyrån

Jag har sagt, eller i alla fall tänkt och talat om, det förut: att läsa är nödvändigt för att skriva. Så tror i alla fall jag. När vi läser får vi i oss andras berättelser, men inte bara det. Vi får också del av deras språklighet: orden, meningarna, rytm, hur ord låter tillsammans. Berättartekniker, karaktärsbeskrivningar, börjor och slut. Vi suger i oss det vi läser, ibland mer energiskt, ibland bara ytligt, ett lätt SWIRP som knappt känns i munhålan. Just nu läser jag Lorrie Moores Bark . Jag är betagen! Det är en novellsamling som jag vill stanna i länge, och samtidigt är så nyfiken på att jag bara vill läsa vidare. En stark känsla av "tänk om jag kunde skriva så!" Avundsjuka? Nej, inspiration! Jag känner skrivdrivet ända nerifrån tårna. Det här mgiska läsandet får mig in i längtan efter att skriva. Snart så! Och återigen tänker jag på det där med att vilja skriva. Hur det kan vara en tyngd att släpa med sig. Att man alltid har velat, att man tror att man fortfarande v...

Jag kommer på mig själv med att säga det, och tänka det, ganska ofta. Frustrerad över att skrivandet är fragmenterat, bara görs i korta sekvenser, att det inte blir något flow. Och samtidigt gör jag (och du?) knappt något annat: sms, facebook, jobbuppgifter, cv och jobbansökningar, inhandlingslistor och att-göra-listor. Men inget och ingenting-orden höjer sina röster, knackar, pockar: du skriver ju nästan ingenting nu. Inga morgonsidor. Och hur går det med romanen? Men jag skriver poesi, på facebook, protesterar jag. Puh! Det lilla, kallar du det att skriva? Ja ja. Samla ihop det då, se till att det blir nåt av det då, en diktsamling till exempel. Säger knacket och pocket. Ja, jag ska, säger jag. Så nu tänker jag sätta mig och skriva morgonsidor. Tre långa sidor för hand i ett block i ett enda svep, utan att lyfta pennan. Gör det du med.

Arbetar med musiken. Skriver låtar till projektet Påtår hos Moa Martinson , som förutom mig innefattar Åsa Bällsten, Maja Heurling och Mats Källblad. Vi skriver låtar med utgångspunkt i Moas texter, sånger som på något sätt säger något om nuet. Vi skriver på varsitt håll och skickar till varandra och i slutet av maj ska sångerna spelas in på Moas torp Johannesdal och framföras på Sällskapet Moas vänner s årsmöte på samma plats dagen därpå. Funderar på det där med att skilja på de olika sakerna en skriver. Är det skillnad? Hur skiljer sig att skriva musik från att skriva roman? Jag vet inte jag, om det är så stor skillnad i själva den kreativa processen. Häromdagen prövade jag att tonsätta ett textavsnitt ur Kvinnor och äppelträd, vad som brukar kallas Moas genombrottsroman. Det är klart att det är annorlunda mot att skriva en helt ny text. Det handlar om att utifrån en befintlig text hitta en melodi (fast melodier finns redan i ord och språk, musikaliteten, utan den vore text svår at...

Det finns en splittring mellan tillsammansskap och självskap. Å ena sidan grupper, organisering, gå ihop, sammanstråla, få och ge av varandra. Å andra sidan gör-det-själv-andan – D.I.Y – där det som inte finns får uppfinnas, de platser, möten, händelser en längtar efter ska hända. Så nu finns Skriveribyrån på facebook . Entreprenören i mig, den påhittade måhända, säger att där kan jag finna folk som letar efter skrivpedagog, viskar det lite då och då i mitt öra. Påpekar, med hjälp av vänner och bekanta, kollegor och andra, att om jag bara visar upp mig där så kommer det att lossna. Ute flaxar löven i sol. Fönstret står på glänt och katterna uppmärksammar allt som rör sig där ute, fladdret i träden, dånet av vinden. Sinnesintryck är mäktiga igångsättare av alla möjliga processer. Skrivövning: Sätt dig ner och lyssna. Vad hör du nu? Vilka ljud? Flödesskriv, utan att lyfta pennan från papperet (eller fingrarna från tangentbordet) i 5 minuter. Se där! Om vi blandar tillsammans och ...

Lust att skriva? Skriv! Jag har skrivit om det förr, att jag tycker att betoningen av skrivandet som "arbete" är knasig. Jag tycker att lusten ska vara drivkraften, inte det hårda arbetet. Att du sedan måste skriva, och skriva och skriva och skriva, är en annan femma :) Respektlöshet tror jag också på. Som duktig flicka slåss jag liksom så många andra med osynliga krav på att vara duktig, prestera väl, och som skrivare att särskilt prestera otroligt bra texter, genomarbetade, putsade och polerade, så att inget finns att anmärka på. När det nu är. Så emellanåt skickar jag helt sonika texter som jag nyss skrivit, ibland som skrivövningar, till tidskrifter eller tävlingar. Och nej, jag blir inte publicerad särskilt ofta. När refuseringarna kommer och jag läser igenom vad jag skrivit kan jag tänka "det här var ju ganska slarvigt" eller "detta var verkligen kasst". Men ibland glimtar det till. Ibland blir det fantastiskt bra. Thrush Press publicerade tidiga...

Jag tror verkligen att det är på det viset! Lyssnar på Phil Ochs poesi i sånger som The Song of My Returning och känner så starkt att det gäller att hitta dem som ens eget skrivande hänger ihop med. Att de finns överallt! Det handlar inte om att likna, härma, det är inte det. Utan att finna röster, språk, tonfall, som talar till en, som inspirerar. Sätt att se världen, att tänka, känna. Satt i köket och skrev i morse: hösten rinner in i kammare och fyller till brädden det som kan fyllas kvivitt, kvivitt              barnjoller mellan tänderna och brus och kling av sked, joller, brus av fläkt och kattens raspande mot frottén, ett heligt görande, klapper mot asfalt och trafiken nu, närmare, foten domar, sover under stolen, och pennans ljud mot papperet klick-klick-klick, kasar längsmed sidan, och nu knaprar katten joller, knaster knaster brus det dova ljudet av en dörr som stängs. och nu: koltrasten! igen och igen oc...

Jag tycker om ett kafé i närheten med aprikosa väggar och blommigt tyg i de små båsen, med gammaldags disk för brickor och tårtgafflar i en låda bredvid teskedarna. Där får man kaffe och bakelse för 49 kronor. Bryggkaffe. Fulkafffe som vissa säger. Orden vi använder. Idag hade jag köpt fem block och ett paket med bläckpennor, och gick och satte mig på det där kaféet, med en kaffe och en bakelse. I båset framför satte sig en man och en kvinna med varsin räksmörgås, och i båset efter dem gled ett annat par ner mittemot varandra, lite äldre än det första. De beställde innan mig, så jag såg att de tog varsitt wienerbröd. Vid fönstret satt två kvinnor redan när vi kom. Den ena med vitt burrigt hår och röda jeans, den andra mer grå i vinröd topp. De pratade med varandra, eller den vithåriga pratade, om en väninna och dennas ex, och något om en polis. Räksmörgås paret hämtade kaffe. Kvinnan sa "Se opp så ingen stjäler dem för oss nu!" Och mannen stirrade envist på smörgåsarna på...