skriveribyrån

Jag tror verkligen att det är på det viset! Lyssnar på Phil Ochs poesi i sånger som The Song of My Returning och känner så starkt att det gäller att hitta dem som ens eget skrivande hänger ihop med. Att de finns överallt! Det handlar inte om att likna, härma, det är inte det. Utan att finna röster, språk, tonfall, som talar till en, som inspirerar. Sätt att se världen, att tänka, känna. Satt i köket och skrev i morse: hösten rinner in i kammare och fyller till brädden det som kan fyllas kvivitt, kvivitt              barnjoller mellan tänderna och brus och kling av sked, joller, brus av fläkt och kattens raspande mot frottén, ett heligt görande, klapper mot asfalt och trafiken nu, närmare, foten domar, sover under stolen, och pennans ljud mot papperet klick-klick-klick, kasar längsmed sidan, och nu knaprar katten joller, knaster knaster brus det dova ljudet av en dörr som stängs. och nu: koltrasten! igen och igen oc...

Jag tycker om ett kafé i närheten med aprikosa väggar och blommigt tyg i de små båsen, med gammaldags disk för brickor och tårtgafflar i en låda bredvid teskedarna. Där får man kaffe och bakelse för 49 kronor. Bryggkaffe. Fulkafffe som vissa säger. Orden vi använder. Idag hade jag köpt fem block och ett paket med bläckpennor, och gick och satte mig på det där kaféet, med en kaffe och en bakelse. I båset framför satte sig en man och en kvinna med varsin räksmörgås, och i båset efter dem gled ett annat par ner mittemot varandra, lite äldre än det första. De beställde innan mig, så jag såg att de tog varsitt wienerbröd. Vid fönstret satt två kvinnor redan när vi kom. Den ena med vitt burrigt hår och röda jeans, den andra mer grå i vinröd topp. De pratade med varandra, eller den vithåriga pratade, om en väninna och dennas ex, och något om en polis. Räksmörgås paret hämtade kaffe. Kvinnan sa "Se opp så ingen stjäler dem för oss nu!" Och mannen stirrade envist på smörgåsarna på...

Red Ceilings publicerade alldeles nyss ett poem som jag skrivit! Ta en titt! Skriva dagligen, skriva regelbundet, hålla skrivandet vid liv … Skrivhandböckerna är eniga. Men jag gör inte som de säger. Har inte skrivit något alls på flera veckor (känns det som). Under många år skrev jag ingenting, förutom texter i arbetet. Men publiceringar matar ju genast begäret. Efter vad? Berömmelse? Odödlighet? En poetvän frågade häromkvällen hur det gick med odödligheten. Ja? Hur går det? Med din? Är det den vi letar efter? Mitt skrivande sker av lust, ofta. Därefter av några, ganska stora, portioner nödvändighet tror jag. Om jag inte sätter mig här och gör detta nu blir det aldrig någon bok. Ungefär. Ibland börjar det snarare i uppdraget och övergår i lust och brand. Går i vågor. Läs nu. Skriv sedan.

Allting vi gör glider in i allt vi gjort och kommer att göra, allt vi tänkt, känt, velat, drömt om. Är det inte så? Skrivandet, tror jag, kan aldrig isoleras till "rent" skrivande. Skrivande är del av allting annat, av det vi läser, talar om och uttrycker, på vilket sätt det än är. Jag sysslar till exempel med musik. Tillsammans med Mats Källblad spelar jag i Spiken i kistan , en viscountryduo, som nu alldeles inom de närmaste veckorna släpper en skiva: "många bäckar små". Vi släpper den på egen hand, på Maräng records . På skivan medverkar flera fantastiska personer: Anders Thorén på dragspel på en låt, Erik Högström på fiol på en låt och Emil Karlsson och Mikael Persson spelar tvättbräda respektive bas på sju av skivans elva låtar. Lars Paulström har spelat in och mixat och Antti Vourenniemi har mastrat. Dem förutan hade plattan blivit något helt annat! Musik är ett grupparbete. Jag tänker på dels hur ensamt det "vanliga" författandet är, och dels...

Skriv en dikt på fyra rader som handlar om naturen eller staden och som även på ett annat plan kan läsas som att den handlar om dig.

Jag skriver Morgonsidor , varje morgon, eller nästan. Tre sidor i en vanligt A4-block. Jag gör det till frukosten. Tanken för att skriva det första en gör på morgonen, för hand för att det finns en koppling mellan tanken och handens rörelser i skrivandet. Morgonsidorna är Julia Camerons idé och jag har hållit på sedan tidigt förra våren. Ett otroligt bra sätt att formulera saker inför sig själv, ett rum, ett utrymme där jag kan slänga ur mig alla möjliga tankar och idéer, klagomål, ängslor och längtor. Eftersom jag "ska" skriva tre sidor får jag ibland tvinga mig att skriva jag vet inte vad jag ska skriva nu eller nu-är-det-bara-två-sidor-kvar men genom att hålla fast vid skrivandet kommer strax en ny tanke, ett nytt spår som jag inte visste att jag ville skriva. Jag tror att det stämmer, det som Cameron säger, att jag genom att skriva morgonsidor kommer närmare både mitt skrivande men också mina drömmar, vad jag vill, att jag formulerar det som jag vill göra, och därigenom e...

Ray Bradbury propagerar för noveller som skrivverktyg! En novell i veckan för att du känner dig tillfredsställd varje vecka, istället för att skriva på en roman under ett år.